• ASTRID LINDGREN
  • BARNDOMSHEMMET
  • KUNSKAPSCENTRET
  • Astrid-utställningen
  • Konferera på Näs
  • Skolgrupper
  • KAFÉ
  • Om företaget
  • ÖPPETTIDER - Hitta oss
  • Arkiverat
  • Hanssons blogg
  • Kalendarium
Vårt liv på Astrid Lindgrens Näs
  

 
Det var fullsatt i Paviljongens kafé när årets mottagare av Vimmerby kulturpris, Astrid Lindgrens brorsdöttrar, bjöd på ett unikt samtal om sina egna minnen från uppväxten på Näs.

Sjuttiotalet personer tog chansen att lyssna till Gunvor Runström, Barbro Alvtegen och Eivor Benson i ett samtal med Kjell Åke Hansson, Astrid Lindgrens Näs om uppväxten på Näs, som döttrar till Gunnar Ericsson, Astrid Lindgrens bror.

Anders Eriksson, kultur- och fritidschef, Vimmerby kommun inledde med att gratulera systrarna till priset som delas ut på måndag vid Kommunfullmäktiges sammanträde.

Hur var det då att växa upp på Näs?

- När vi läser om barnen i Bullerbyn, är det precis som att läsa om vår egen uppväxt, berättar Barbro. 

Julfirande
Systrarna beskrev också hur julfirandet gått till på Näs.

- När vi var små kom alltid Astrid och hennes familj hem till Näs och firade jul liksom Astrids systrar med familjer. Vi var många som träffades om jul. På julafton dukades alla maträtter upp precis som Astrid Lindgren beskrivit i sina böcker. Vår farfar, Samuel August läste alltid julevangeliet, och vi barn satt och väntade på att det skulle ta slut och längtade efter de sista orden i julevangeliet, som vi kunde utantill berättar Gunvor. 

- Astrid lät göra en inspelning av Samuel August när han läser julevangeliet, som nu spelas upp vid de guidade julvisningarna i ett julsmyckat barndomshem, berättar Barbro. 

Astrid berättade 
Att ha en faster som var en berömd författare och världsmästare på att berätta sagor var naturligtvis något alldeles speciellt.

Eivor minns hur hon som barn när Astrid var på besök brukade krypa in under ett bord i köket och sitta där och vänta på att Astrid skulle börja diska. Då hände det nämligen att Astrid började berätta om gubbarna som bodde under golvet. Senare kom den att bli berättelsen om Nils Karlsson Pyssling. 

- Då blev jag nästan sur över att fler barn skulle få lyssna på berättelsen om gubbarna under golvet, säger Eivor.

Gunvor minns hur Astrid berättade berättelserna om Pippi Långstrump för henne och lantarbetarbarnen som bodde på Näs.

- Fast det var en vildare Pippi, säger Gunvor, en som i kyrkan kallade prästens predikstol för fågelholk.  

Barndomshemmet
Gunvor, Barbro och Eivor får årets kulturpris för att de förvaltat Astrid Lindgrens barndomshem och gjort arvet efter författarinnan tillgängligt för besökare.

- Arbetet med barndomshemmet är väldigt roligt men har också genom åren varit påfrestande, berättar systrarna.

De driver också hantverksboden Boa, intill barndomshemmet, under somrarna. När de startade den sade de att de bara skulle hålla på så länge det var roligt.

- Efter mer än tjugo somrar känns det fortfarande roligt, säger systrarna med enad röst.

- Men, lägger de till, det hade aldrig gått utan våra familjer och män som varit med och hjälpt till.

Luciatåg
Efter samtalet med brorsdöttrarna blev det luciaframträdande på Astrid Lindgrens Näs. Lucian Hanna Karlsson med sina tärnor Alice Andersson, Susanna Antonsson, Elin Svensson och Lisa Holmström bjöd på vacker och stämningsfull sång.